Fjabben

Att kunna föra sig är en konst inte alla förunnat.

Varför, tänker du och din leende gråt.

Men är det inte så att, att inte göra är oftast det som gör en.

Relingen är ju stabil, men man får aldrig bada med delfinerna.

Rädslan för vattnet startar självförnekelsen och gömmer drömmarna.

Kanske nästa steg blir sist och ryggsäcken väger på tok för lite för att tas av.

Men vem klandrar, alla är ju rädda för något vatten.

Ankeldjup eller marianagravar, man blir ändå blöt.

Chansa gör man kanske en gång, men varför leva på risk?

Torraland blir ett hån mot alla som kommit fram.

Hamnar slår igen om livet levs efter hjärtan.

Hjärtan blir fler, men färre ärligt varma. 

Än så länge blir det inga höstar med sandaler.

Fukten skrämmer ännu mig till vakenhet.

Vaken, men klarsyntheten gör sig sällan påmind.

Kanske bör stiga upp innan sommaren är sen.

Släpper ner en krok för att få med mig lite hav hem.

Som att bygga korthus med tejp.

Det smakar hav, men lögnen smakar land.

Varken jag eller lögnen nöjer sig med falska korthus.



Ha de gött